Många gånger uppstår diskussioner om huruvida man ska “trösta” en rädd hund eller inte. Så vad gäller egentligen? Och vad är skillnaden mellan att inte ömka och ignorera hunden?

När är det rätt att trösta?

Jag skulle säga att när man ska trösta en hund eller inte helt beror på situationen. Men innan jag förklarar vill jag ställa en fråga till dig: Om du blev riktigt skrämd, utan att förstå vad som just hänt—känner panik inombords och inte vet vart du ska ta vägen—och någon du litar på dyker upp och hjälper dig att lugna ner dig, försäkrar dig om att det inte är någon fara och att det är över, kanske lägger en hand på din axel, ger dig en kram eller bjuder på en kopp te, skulle du då känna dig lugnare eller mer rädd än om du tvingades hantera denna chock helt ensam?

Tänk dig nu en hund som är i chock. Hur tror du att den skulle påverkas om du pratade lugnt med den, visade att det inte är någon fara och bekräftade den genom att visa att du ser att den är rädd och att du finns där? Hur skulle det påverka hunden jämfört med att titta bort, ignorera den och låta den klara sig själv i denna svåra situation?

Vikten av stöd i en paniksituation

Jag skulle uppskatta att ha någon nära som stöttar mig när jag känner panik eller extrem rädsla, och jag tror att de flesta mår bra av det, även om behovet av stöd och hur stödet ska ges varierar från person till person (precis som det skiljer sig från hund till hund).

Jag kan inte tänka mig att lämna någon, vare sig människa eller hund, ensam i en paniksituation. Att låta någon lida skräcken på egen hand och lära sig att ingen kommer att finnas där när det verkligen gäller—det skulle jag aldrig kunna göra. Även om hunden är rädd för något som egentligen inte är farligt, upplever den situationen som ett verkligt hot. Det spelar ingen roll om hotet är verkligt eller inte—känslan av rädsla är densamma.

Hunden upplevelse av skrämmande situationer

När någon blir rädd eller chockad spelar det ingen roll hur realistiskt hotet är - känslan av skräck är densamma. I en sådan situation är det hundens upplevelse av det skrämmande som är avgörande, inte vad vi tycker eller tror om det upplevda hotet. Det vi gör påverkar kanske inte om hunden känner rädsla eller inte, men det påverkar hur hunden kommer att minnas upplevelsen, hur den lär sig att hantera liknande situationer i framtiden, och hur snabbt den lugnar ner sig.

När rationellt tänkande ersätts av överlevnadsinstinkt

När en hund redan har upptäckt ett hot och reagerar starkt, sätts dess rationella tänkande ur spel. Den agerar då i ren överlevnadsinstinkt, i det som kallas 'fight or flight'-läge. I det läget finns det ingen plats för logiskt tänkande eller för att överväga hur vi människor upplever situationen. Det du gör spelar stor roll, men att ignorera hundens rädsla för att inte förstärka den är ungefär lika effektivt som att försöka släcka ett brinnande hus med ett glas vatten.

Vad ska man göra istället?

Jag tycker att vi bör lära våra hundar att de inte är ensamma i skrämmande situationer, att de inte behöver försvara sig själva mot hotet, utan att vi är där för att skydda dem. Försök att prata lugnt med hunden, och om den söker skydd hos dig, ge det. Visa att du är där för den i denna obehagliga situation. Ibland kan det hjälpa att sätta sig ner i hundens höjd och prata lugnande tills den börjar slappna av. I andra situationer är det bäst att bara ta sig därifrån så snabbt som möjligt. Om möjligt, bekräfta hundens känslor utan att själv få panik eller skrika—även om det kan vara svårt eller till och med omöjligt i en verklig nödsituation. Då är det viktigaste att ni tar er i säkerhet.

Oavsett situationens allvar

Detta gäller inte bara när hunden är i fullständig panik, utan även i mindre situationer, som när den blir lite rädd för en cykel som plötsligt dyker upp, en man som skriker, eller ett högt ljud som får hunden att hoppa till. Visa hunden att den inte är ensam, att du är där och hjälper den att hantera situationen. Genom att göra det visar du hunden att den inte behöver utveckla egna strategier för att hantera liknande situationer i framtiden.

Anpassa tröstningen efter hundens rädsla

När det gäller att trösta en rädd hund följer jag en enkel regel: tröstningen ska alltid matcha intensiteten av hundens rädsla, men inte överträffa den. Om hunden till exempel blir lite rädd när en cykel susar förbi och rädslan ligger på en 3:a på en skala från 1 till 10, håller jag mitt tröstade på samma nivå, kanske genom att lugnt säga "Det är ingen fara." Däremot, om hunden blir väldigt uppjagad av ett fyrverkeri och rädslan når en 8:a, anpassar jag min tröstning till den intensiteten. Då kanske jag sätter mig ner på hundens nivå, klappar den lugnande, och stannar kvar tills den börjar känna sig tryggare.

Vad är skillnaden mellan att inte ömka och att ignorera hunden?

Skillnaden mellan att inte ömka och att ignorera hunden ligger i hur vi reagerar på dess känslor och beteende. Att inte ömka innebär (för mig) att man undviker att överdriva sin respons, vilket kan förstärka hundens rädsla eller oro. Istället för att höja rösten eller göra stora gester, ska vi försöka vara lugna och sakliga i vårt bemötande. Detta hjälper hunden att känna trygghet och förtroende.

Att ignorera hunden innebär däremot att vi varken ger stöd eller uppmärksamhet, vilket kan leda till att hunden känner sig övergiven och missförstådd. Det är sällan tillämpligt att helt ignorera en hund i en rädd situation, eftersom det kan förstärka känslan av osäkerhet och isolering.

Det är viktigt att läsa av hundens beteende och situationens allvar. I situationer där hunden är lätt nervös eller orolig, men inte visar tecken på extrem rädsla, kan en lugn och uppmuntrande respons vara tillräcklig för att hjälpa hunden att återfå sitt lugn. Däremot, om hunden visar tecken på djup rädsla eller panik, är det viktigt att omedelbart ge stöd och närhet, visa att du finns där för att skydda och lugna den. Genom att visa att du är där för hunden, skapar du en trygghetszon som den kan lita på i svåra situationer.

När du som ägare kan göra hunden rädd

Det finns situationer där du som ägare faktiskt kan göra hunden rädd. Här är några exempel:

1. Överdrivet tröstande vid hundmöten: Du är ute med din hund och är själv rädd för stora hundar. Vid varje möte av en stor hund börjar du gulla och trösta hunden, du kanske lyfter upp hunden och springer samtidigt som du med förtvivlad röst halvskriker "näää, kommer det en farlig hund?! Nämen lilla Charlie…näää eeee du behöver inte vara rädd”. Här har du gjort situationen till en stor sak och med tiden kan hunden börja reagera starkare och starkare och till slut har du en hund som upplevs rädd vid hundmöten.
2. Du skriker till när hunden gör något: Du kanske skriker till när hunden ska göra något, även om det inte är till hunden utan något annat som hände. Hunden blir rädd och kopplar sedan rädslan med det den gjorde när du skrek.
3. Kraftig reaktion på en situation: Du reagerar kraftigt på en situation du vet att din hund är rädd för innan den reagerat. (Här finns det risk att förstärka rädslan.)

Exempel på rätt sätt att minska rädsla

Här är några exempel på saker som faktiskt kan minska rädslor om du gör det på rätt sätt:

1. Hjälp hunden koppla potentiellt obehagliga ljud, ytor eller händelser till något positivt: Mata hunden med godis när ni går på en yta som kan upplevas lite obehaglig, en ny miljö eller vid nya ljud. Du tröstar inte hunden, du "ömkar" inte, utan du hjälper hunden koppla situationen till något positivt INNAN den hinner reagera.
2. Du säger med lugn och rätt obrydd ton “Ingen fara” när något plötsligt händer. Härmed bekräftar du att du också sätt/hört men att det inte var något farligt.
3. Du är steget före och hjälper hunden associera jobbiga saker med något positivt såsom lek, mat eller klappar.
4. Du undviker tvång så mycket det bara går.